Fina Flisan. Besök i Slottsskogen.

Åh så stolt jag är över min fina Flisa, hon är ju bara så bäst! I förmiddags när hon och jag var ute kom det en hop stora lösa hundar springande. Alla skällde och mattens rop drunknade i oljudet. Ingen av hundarna lyssnade. Jag hade kopplat upp Felicia när jag såg matten med sina hundar men hon hade ingen koll på omvärlden och såg inte mig och Flisan och sedan var allt kaos. När hundarna kom rusande släpte jag lös Felicia och kallade på henne och vi gick åt ett annat håll. Hon struntade totalt i de andra hundarna som förfölje oss. De sprang fram och till baka, nosade på Flisan men hon var cool, följde sin matte som den lydiga hund hon (oftast) är. Mitt hjärta fullkomligt svämmade över av stolthet. Min söta bästa Felicia, mattes ögonsten. Som jag älskar den hunden!

Nu ikväll på hemväg från kvällsrundan stötte vi på Cleo en hund som bor längre ner på gatan. Hon låg på vägen när vi kom och rusade fram till Felicia och mig när hon såg oss. Cleo hoppade och studsade men Flisan sa inte ett knyst. Vi fick vacker följa henne, Cleo, hem. Kunde ju inte lämna henne på vägen. En vacker dag blir den hunden överkörd. För ett par veckor sedan var det nära ögat men bilen fick stopp i tid!

Efter en råkall morgon kom solen på besök. Jan och jag med lilla minstingen Dixie drog iväg till Göteborg. Först hälsade vi på hos Mimmi och sedan tog vi en promenad i Slottsskogen där Dixie fick pussa på både får och getter. Påfågeln visade sig från sin vackra sida. Hjortarna var fina och den lilla prickiga grisen var söt!